GMH: Oklart om hur engångsordinationer ska indikeras eller mappas

[Henrik Emilsson]

Inom avvikelsegrupperingen har vi tagit upp ett ärende som rör pre-hospital vård och engångsordinationer. Frågan är om hur detta ska indikeras eller mappas.

Ska endOfTreatment sättas till samma datum som startOfTreatment? Om ja, så borde vi lägga till en beskrivning om denna regel för fältet "endOfTreatment" eller "startOfTreatment"

Ska även utsättningsorsak anges? Om ja, finns det någon kod för detta som betyder "engångsordination"?

Ett annat alternativ skulle vara en egen flagga för engångsordination, men det kanske försvårar bakåtkompatibiliteten.

[Henrik Emilsson]

Input från Jonas Dahl i JTF-ärendet (JTF-187) med smärre obfuskeringar:

Hej, jag har inte satt mig in hur TKB:n är utformad men när det gäller läkemedelsordinationer så finns det tre principiella ordinationstyper:

1). Tillsvidare (t.ex. att patienten ska ta 1 tablett varje morgon tillsvidare)

2). Vid behov (innebär inom öppenvård att patienten själv väljer om hen behöver ta läkemedlet en viss dag, typexempel smärtstillande)

3). Engångsordination (t.ex. att patienten ska ta en stor cortisondos efter att ha råkat ut för en kraftig allergireaktion, engångsordinationerna avser nästa alltid att läkemedlet ges av vårdpersonal).

Inom ambulanssjukvård men även annan akutvård så är engångsordinationerna mycket vanliga. Nu vet jag inte om tjänstekontraktet och TKB:n stödjer engångsordinationerna. Finns det stöd och <journalsystemet> inte använder det för sina engångsordinationer så gör man ur min synvinkel fel. Men är i stället så att Tjänstekontraktet saknar stöd för att märka en ordination som en engångsordination så är det där bristen finns och då är det TK/TKB som bör ändras.

Om vi nu i stället fokuserar på källsystemen och användarfunktionalitet så blir det alltså litet konstigt för en ordinatör av en engångsordination att manuellt både behöva sätta ordinationstidpunkt och utsättningstidpunkt (se punkt 1 nedan). Principiellt finns det tre typer av användarfunktionalitet som är möjliga:

1) Användaren måste manuellt sätta utsättningstidpunkt, som kan upplevas konstigt för ordinatören

2) Systemet sätter utsättningstidpunkten automatiskt för engångsordinationer = samma som ordinationstidpunkten

3) Vid engångsordination så stödjer inte systemet utsättningstidpunkt överhuvudtaget.

Så sammanfattningsvis: Om tjänstekontraktet stödjer engångsordination med en särskild flagga och om testat system inte använder den så gör man fel. Om tjänstekontraktet inte stödjer engångsordination så borde tjänstekontraktet ändras.

Under tiden skulle man kunna uppmana system som beter sig enligt punkt 3 ovan att när det gäller GetMedicationHistory bete sig som under punkt 2, dvs automatiskt sätta slutdatum när man producerar kontraktet.*

[marcusclaus]

Ev finns praxis sedan tidigare fall. Ber BG/HA/AM titta på tidigare q&a om GMH och se om praxis finns. Om inte skall förslag på praxis (som dokumenteras i patch-relase av tkb dvs dokumentuppdatering endast) tas fram o förankras med verksamhetsreps. Om tk behöver ändras så bör det ske inom minor isf mtp det stora antalet prod av GMH idag.

Mvh M

Skickat: den 1 juni 2017 10:08 Till: Claus Marcus [e-mail] Ämne: Re: [Bitbucket] Issue #386: GMH: Oklart om hur engångsordinationer ska indikeras eller mappas (rivta-domains/riv.clinicalprocess.activityprescription.actoutcome)

[henemi]

Henrik Emilsson commented on issue #386:

GMH: Oklart om hur engångsordinationer ska indikeras eller mappashttps://bitbucket.org/rivta-domains/riv.clinicalprocess.activityprescription.actoutcome/issues/386/gmh-oklart-om-hur-eng-ngsordinationer-ska

Input från Jonas Dahl i JTF-ärendet (JTF-187) med smärre obfuskeringar:

Hej, jag har inte satt mig in hur TKB:n är utformad men när det gäller läkemedelsordinationer så finns det tre principiella ordinationstyper:

1). Tillsvidare (t.ex. att patienten ska ta 1 tablett varje morgon tillsvidare)

2). Vid behov (innebär inom öppenvård att patienten själv väljer om hen behöver ta läkemedlet en viss dag, typexempel smärtstillande)

3). Engångsordination (t.ex. att patienten ska ta en stor cortisondos efter att ha råkat ut för en kraftig allergireaktion, engångsordinationerna avser nästa alltid att läkemedlet ges av vårdpersonal).

Inom ambulanssjukvård men även annan akutvård så är engångsordinationerna mycket vanliga. Nu vet jag inte om tjänstekontraktet och TKB:n stödjer engångsordinationerna. Finns det stöd och <journalsystemet> inte använder det för sina engångsordinationer så gör man ur min synvinkel fel. Men är i stället så att Tjänstekontraktet saknar stöd för att märka en ordination som en engångsordination så är det där bristen finns och då är det TK/TKB som bör ändras.

Om vi nu i stället fokuserar på källsystemen och användarfunktionalitet så blir det alltså litet konstigt för en ordinatör av en engångsordination att manuellt både behöva sätta ordinationstidpunkt och utsättningstidpunkt (se punkt 1 nedan). Principiellt finns det tre typer av användarfunktionalitet som är möjliga:

1) Användaren måste manuellt sätta utsättningstidpunkt, som kan upplevas konstigt för ordinatören

2) Systemet sätter utsättningstidpunkten automatiskt för engångsordinationer = samma som ordinationstidpunkten

3) Vid engångsordination så stödjer inte systemet utsättningstidpunkt överhuvudtaget.

Så sammanfattningsvis: Om tjänstekontraktet stödjer engångsordination med en särskild flagga och om testat system inte använder den så gör man fel. Om tjänstekontraktet inte stödjer engångsordination så borde tjänstekontraktet ändras.

Under tiden skulle man kunna uppmana system som beter sig enligt punkt 3 ovan att när det gäller GetMedicationHistory bete sig som under punkt 2, dvs automatiskt sätta slutdatum när man producerar kontraktet.*

View this issuehttps://bitbucket.org/rivta-domains/riv.clinicalprocess.activityprescription.actoutcome/issues/386/gmh-oklart-om-hur-eng-ngsordinationer-ska or add a comment by replying to this email.

Unsubscribe from issue emailshttps://bitbucket.org/api/1.0/repositories/rivta-domains/riv.clinicalprocess.activityprescription.actoutcome/issue/386/unsubscribe/marcusclaus/2d3bf53ff78aa3cc2b7becf1aaf1d19e192d49d1/ for this repository.

[Bitbucket]https://bitbucket.org

[Jonas Dahl]

Det är viktigt att vid en tjänstekontraktsuppdatering känna till att det finns två typer av engångsordinationer vilket påverkar möjligheten att sätta sluttidpunkt för engångsordinationen. A. Akutvård, t.ex ambulansverksamhet eller arbete på akutmottagning. Här kommer det vara ett mycket kort tidsintervall mellan ordinationen och administrationen av läkemedlet. T.ex. ordination av adrenalin. B. Inom primärvård och annan öppenvård så kan det dröja flera dagar mellan ordinationen och administrationen. Jag kan t.ex. ordinera en järninjektion som engångsdos. Det kan då dröja flera dagar innan administrationen genomförs av en sjuksköterska.

Strikt verksamhetsmässigt gäller alltså en ordination tills läkemedlet är administrerat. Men administration kan ske inom minuter eller kan ta flera dagar så att sätta ett automatiskt slutdatum för giltigheten fungerar inte. I en perfekt värld och läkemedelsordinationslista skulle det fungera så att journalsystemen satte ett slutdatum när administrationen av läkemedlet har registrerats. Detta funkar tyvärr inte av två anledningar: 1) Registreringen av administrationen sker oftast inte i läkemedelsordinationslistan så koppling finns alltså inte mellan ordinationen och administrationen. 2) Oftast är det sjuksköterskor som administrerar läkemedlet och de brukar normalt inte ha behörighet att aktivt ändra i ordinationen, t.ex. att sätta ut ordinationen.

Så lösningen för att få detta att fungera är att i tjänstekontraktet sätta en särskild flagga för engångsordinationer, där bara ordinationstidpunkten anges. Konsumerande system som NPÖ och Journalen behöver också visa att engångsordinationer skiljer sig mot tillsvidareordinationer och vidbehovsordinationer (som också är en typ av tilllsvidareordinationer) så att det blir tydligt för användarna.

[Björn Genfors]

Först och främst: de bakomliggande verksamhetskraven har aldrig varit artikulerade på det sätt som Jonas beskriver dem, så det är inte måhända vid första ögonkastet inte uppenbart hur GMH skulle implementera engångsordinationer map start- och sluttidpunkt för ordination, framför allt eftersom de svenska fältnamnen kan vara något missvisande visavi den informatiska funktionalitet som man försöker uppnå med desamma. Vad anbelangar doseringen finns det en doseringstyp som heter "engångsdosering", så det är enkelt att se om en ordination är en engångsordination eller ej. Min bästa förståelse för det Jonas beskriver är att engångsordination är ett specialfall av en tillsvidareordination (d.v.s. en ordination som inte blir obsolet efter ett visst datum), och mina tankar är som följer:

startOfTreatment = första dag/tidpunkt från vilket ordinationen får effektueras (läkemedel får administreras). Förmodligen samma tidpunkt som ordinationstidpunkt (tidpunkt för beslutsfattandet).

endOfTreatment = dag/tidpunkt efter vilken ordinationen ej längre får effektueras. Sätts inte denna tidpunkt så får ordinationen anses gälla tillsvidare (förmodligen fallet för de flesta engångsordinationer).

prescriptionStatus = den flagga som indikerar om en ordination är aktiv eller ej. Förslagsvis sätts denna flagga till inaktiv när administrering enligt ordinationen har utförts.

Vidare kan man notera att information om administreringen förstås också kan överföras via GMH - om det nu skulle råda några oklarheter kring detta. Summeringsvis har jag inte noterat något informatiskt skäl till flaggor som säger om ordinationen är tillsvidare, vid behov eller av engångstyp (tanken är

För att så försöka göra svaret så komplett som möjligt

• Värt att notera 1: i de fall doseringen anges ostrukturerat blir det förstås svårare att utläsa vilken typ av ordination det kan tänkas röra sig om. Det här sätter fingret på implementationen snarare än tjänstekontraktet i sig (med undantag för noterad svaghet i datatypen PQ och dess derivat, där enhet måste anges UCUM-mässigt).

• Värt att notera 2: det kan vara svårt att sätta ordinationsstatusflaggan till inaktiv för det system som ordinationen har dokumenterats i, i de fall ordinatören tillhör en vårdgivare och administrerande personal tillhör en annan vårdgivare (vilket, om jag inte är felinformerad, händer då och då inom just prehospital vård). Detta är dock en verksamhetsfråga, GMH stödjer fullt ut att man kan överföra den information som behöver överföras.

[Björn Genfors]

Och vid ytterligare genomläsning ser jag att jag, trots mina idoga försök att vara komplett, missade att beröra frågan om utsättningsorsak. Min egen, högst amatörmässiga, bedömning är att det inte känns rimligt att ange en utsättningsorsak för engångsordinationer. Jag skulle t.o.m. vilja gå så långt att jag vill mena att man inte i egentlig mening sätter ut en engångsordination.

Mina personliga åsikter i frågan bör dock inte tas för sanning, utan dessa måste bekräftas av någon med klinisk kompetens och beslutsmässighet - Jonas passar förstås utmärkt in på denna beskrivning.

[Jonas Dahl]

Kommentar till Björns funderingar kring utsättningsorsak för engångsordinationer: Även här blir det litet annorlunda för engångsordinationer jämfört med tillsvidareordinationer. Om vi definitionsmässigt är överens om att en utsättning av en ordination innebär att någon ansvarig person anser att ordinationen inte längre ska vara giltig. Vid engångsordinationen finns det två skäl till detta: a) läkemedlet har administrerats b) läkemedlet har inte administrerats och ska inte heller göra det. I fallet b så anser jag att detta är en "korrekt" utsättning som överensstämmer med utsättningar vid andra typer av ordinationer. Det är rimligt att en sådan utsättning görs på samma sätt som andra utsättningar. Däremot är det tveksamt som fallet a ska klassificeras som en utsättning. Innebörden av en engångsordination är ju att läkemedlet bara ska ges vid ett tillfälle och så fort detta är gjort så är inte längre ordinationen giltig. Och då behöver man inte göra en utsättning, och det blir verksamhetsmässigt väldigt konstigt att ange en utsättningsorsak. Så här håller jag med Björn. Däremot så är det rimligt att både göra en aktiv utsättning och ange en utsättningsorsak i fallet b. Det är ju också bra att komma ihåg (som jag beskrivit tidigare) att det finns två typer av engångsordinationer. Fallet b kommer mycket sällan uppstå i akutvård men däremot kan det förekomma i primärvård/öppenvård där jag kan ordinera t.ex. en järnbehandling men patienten väljer att inte genomföra den. Och då är det rimligt att jag också sätter ut engångsordinationen.