Rymden har aldrig varit roligare. Astronomerna har guldfeber och vaskar fram jordlika planeter ur stjärnhimlen, NASA siar att vi inom några år kommer att hitta liv och till och med påven har välsignat idén om att vi inte är ensamma. Men om vi nu skulle få kontakt med en annan civilisation, tja, vad skulle vi då säga? Hur pratar man utomjordiska?

Denis Villeneuves "Arrival" har "Närkontakt av tredje graden" (1977) och "Kontakt" (1997) i sin DNA: alltså, en intelligent science fiction som förenar biospektakel med filosofiska frågor och viss vetenskaplig fernissa. Den driver mer än föregångarna kommunikationsproblematiken till sin spets och är i grunden en lingvistisk thriller, där en språkprofessor måste knäcka koden gratis film på nätet. Förlagan är Ted Chiangs hyllade novell "Berättelsen om ditt liv", som utgår från den spekulativa Sapir–Whorf-hypotesen som menar att vår världsuppfattning styrs av det språk vi talar.

När vi inledningsvis möter lingvisten Louise Banks (Amy Adams) har hon förlorat sin dotter till cancern och går som en sorgsen sömngångare genom tillvaron. Hon blir inte ens särskilt uppjagad av att tolv jättelika rymdskepp plötsligt parkerar runt om i världen, vilket leder till en kollektiv chock för mänskligheten. Utomjordingarna häckar på sina skepp, och kommunicerar med märkliga läten. När Louise blir utvald att tyda deras språk är det just hennes livströtta och uppgivna tillstånd som visar sig vara nyckeln till framgång. Andra forskare reagerar med skräck och fasa inför det okända.

Kanadensaren Villeneuve har efter genombrottet med "Nawals hemlighet", etablerat sig som en av de smartaste regissörerna i Hollywood, med en näsa för komplexa rollfigurer och historier med överraskande skruvningar – "Prisoners", "Enemy", "Sicario". Även i "Arrival" är saker och ting inte riktigt vad de först verkar. Filmen innehåller en elegant vändning som drar undan mattan, men som så ofta med twister framstår den i efterhand som ett tomt illusionsnummer, en snabbt skingrad rökpuff. Vad är egentligen poängen? Visst blir det ett tjusigt lagt pussel, men berättelsen leder in i en deterministisk återvändsgränd.

Underhållningsvärdet går det dock inte att gnälla över: intelligent skådespeleri av Amy Adams, och ett suggestivt och koncentrerat filmberättande. Ett tips: se inte trailern, som förtar mycket av överraskningseffekterna.